Det är verkligen hög tid att uppdatera den här bloggen nu och därefter ska det minsann dyka upp inlägg här betydligt mer frekvent. Här kommer en kort sammanfattning av det senaste halvårets händelser. Låt oss börja med resan till Indien.
Den 10e mars i år lämnade jag Sverige för att spendera en månad i södra Indien. Väl där fick jag möjlighet att studera organisationen Kafrinas Help och deras arbete för att skapa en bättre framtid för massor av barn. Min huvudsakliga sysselsättning på plats var att ta hand om min guddotter, Sandra Fatima, en liten indisk babyflicka som tack vare denna organisationens hjälp med all säkerhet kommer gå en lysande framtid tillmötes och jag hoppas jag ska få vara med och följa hennes livsfärd. Jag fick också möjlighet att gå bredvid den engelskalärare som undervisar stora delar av de barn som idag är en del av organisationen. Att få gå bredvid denna kompetenta kvinna var också extra roligt med tanke på att hon är sponsrad av min gamla mellan och högstadieskola i Arboga. :) Resan innebar inte endast arbete utan jag fick också möjlighet att tillsammans med min värdinna Sölvi träffa många intressanta människor och se flera fantastiska platser. Jag hoppas att jag lyckades ge de människor jag mötte under min vistelse något i gengäld mot allt de gav mig. Resan var verkligen en känslomässig bergodalbana för mig men jag är oerhört tacksam över att jag fick möjligheten att resa dit. 
Fredag den 3e juni blev jag invald i Sveriges viktigaste ungdomsförbunds förbundsstyrelse. Fantastiskt roligt att få det förtroendet och extra roligt att jag fick revansch efter att ha snubblat på mållinjen i FS-valet 2009. Jag hoppas att jag under mitt år i FS ska kunna såväl inspiration som framtidstro för de olika distrikten och lokalavdelningarna runt om i landet. Tack för förtroendet!
Den 18e juni lade jag fram min C-uppsats i psykologi med rubriken: Låt hjärtat visa vägen - om empati hos förstagångsväljare. Uppsatsen genomgick opponeringen relativt smärtfritt och efter små kompletteringar kunde jag slutligen titulera mig som beteendevetare. Att ha tagit mig igenom en teoretisk högskoleutbildning betyder oerhört mycket för mig som inte har mycket till läshuvud. Jag sträcker på mig och blickar nu fram mot ett förhoppningsvis framgångsrikt arbetsliv.
Den 19e juni for jag och min bättre hälft till Bulgarien för en veckas välförtjänt semester. Sol, bad och besök på en massa intressanta platser väntade oss och resan blev väldigt lyckad!
Den 30e juni intog jag tillsammans med flera hundra andra Kristdemokrater Umeå för att hålla riksting. Partiets fortsatta utveckling känns spännande och dagarna i Umeå bjöd på intressanta diskussioner gällande densamma.
Den 4e juli var min första arbetsdag på årets sommarvikariat som detta år var på dagcentret Triangeln i Arboga. Ett dagcenter för personer med demenssjukdom. Jag blev oerhört väl mottagen på arbetsplatsen och trivdes verkligen jättebra där. Ett dagcenter som detta borde alla kommuner ha, tänk vad mycket det betyder för de människor verksamheten riktar sig till och deras anhöriga! På väggen i deras matsal hängde det en akvarellmålning med texten "Du kan väl låta mig kunna det jag kan för en stund". En sådan tavla önskar jag att alla äldreboenden skulle ha synligt uppsatt. Mitt bidrag till Triangeln var ytterligare en akvarell som idag hänger bredvid ovanstående men på den jag målade står det "Ju fler kockar desto bättre soppa" något som de sa dagligen då personal och brukare hjälptes åt med matlagningen. Oerhört trevligt sommarjobb! 
Den 9e september blev jag bortrövad av min bättre hälft för att fira min födelsedag (den 10e september) i den fantastiska staden Prag. Ni må tro att han var stolt över att ha lyckats hålla weekendbokningen hemlig i fyra veckor. Det enda jag visste var att jag skulle ha med mig packning för tre dagar, mer info än så fick jag minsann inte.
Den 30e september fick jag ett mycket välkommet besked - jag har fått jobb!
Nästa inlägg kommer bli av betydligt mer politisk natur men jag kände att jag behövde catcha upp lite först. :)
Tack för mig!
