Artikel i tidningen nyhetsforum

Skäms lite över att jag ännu inte skrivit om hur jag hade det under min månadslånga resa i Indien men det kommer.

För att på något vis underhålla den här bloggen tänkte jag iaf passa på att dela med mig av en artikel som jag skrivit till tidningen Nyhetsforum som är organisationen hjälp till liv internationals medlemstidning.

Jag blev ombedd att skriva om min upplevelse av att träffa mitt fadderbarn och hennes familj (i Etiopien) och ja, så här blev det!

Så långt borta, men ändå så nära.
 Det är konstigt hur lätt man fäster sig vid vissa människor, platser, attityder mm. Under en månads tid har jag haft förmånen att observera och delta i HTLI:s hjälparbete i Etiopien. Detta var inte bara en resa i dess fysiska bemärkelse utan också en högst känslomässig sådan. 

Då min resa till Etiopien var i planeringsstadiet valde jag att bli fadder till en 6årig flicka i Addis. Man skulle kunna säga att hon är min ”fadderpremiär” och jag kände mig redan då, innan första inbetalningen, väldigt stolt.

 Väl nere i Etiopien fick jag möjlighet att träffa denna fantastiskt söta flicka och resten av hennes mycket kärleksfulla familj. Jag fascinerades och fascineras fortfarande över hur mycket kärlek och även glädje hela familjen utstrålar trots deras låga levnadsstandard.
 6personer i ett rum som är lika stort som mitt flickrum hemma hos mina föräldrar (och det är litet) och detta var alltså deras enda rum. Endast en enkelsäng fanns i rummet och därtill en skröplig halmmadrass som låg på golvet. Denna familj är verkligen ett levande bevis på att The Beatles låt ”All you need is love” äger enorm sannfärdighet än idag.

 Jag besökte familjen ett flertal gånger under min vistelse där nere och en kväll kom även mamman i huset på besök till oss för att fläta mitt hår. Den kvällen kunde vi, med tolkningshjälp från Mailayan Abdu, konversera med varandra vilket jag uppskattade oerhört mycket.

Mitt bidrag till familjen under min vistelse där nere var en våningssäng till barnen, lite kläder, en och annan leksak och en burk honung. Även om mamman, som var ensam familjeförsörjare, var oerhört tacksam för detta så vill jag ändå hävda att det är jag som ska vara tacksam. Jag vill tacka dem för den kärlek och värme de visat mig och varandra, den glädje de utstrålar och den de perspektiv de, genom just detta, öppnat mina ögon för. Mammans engelskakunskaper var i princip obefintliga men en mening hon kunde staka sig fram till var ändock ”I love you like a sister” och den meningen var, är och förblir något av det vackraste jag hört. Trots att denna, min andra familj, är närmare 600mil ifrån mig rent fysiskt så kommer de alltid vara mig nära i tanke och hjärta. 

 ”All you need is love, love. Love is all you need” 

 /Sandra Åhs