Ja visst är det Etiopien vi talar om.
Är det inte sjukt att medelinkomsten i den tredje snabbast växande ekonomin i världen bara har 120USD och 400USD för övre medelklassen i huvudstaden i månaden?
Ja men det är väl billigt att leva där kanske ni då tänker. Nej, faktiskt inte så där superbilligt. Ett rum kan man väl hyra för ca 40USD i månaden (utan eget kök/WC) men vill man hyra en lägenhet eller ett hus så bränns genast hela månadslönen och vad ska man då leva av? Maten är dessutom i mitt tycke förvånansvärt dyr om man ser priset i relation till månadslönerna.
Etiopien är ett intressant land som har mycket goda förutsättningar att resa sig ur fattigdom. Landet har ett behagligt klimat året runt (med undantag för regnperioden då kanske), relativt låg kriminalitet, väldigt låg risk för sjukdomar som exempelvis Malaria, inte lika mycket problem med HIV/AIDS som många andra afrikanska länder på ungefär samma breddgrad, inga otäcka ormar/spindlar osv. Ändå möts jag av extrem fattigdom, HIV/AIDS-smittade vuxna och barn, vattenbrist, icke fungerande elektricitet (strömavbrotten drabbar hela stan med jämna mellanrum) och därtill en väldigt förorenad luft som gör att slemhinnorna i min näsa spricker när jag varit inne i stan i mer än någon enstaka timme.
Min månadslånga resa i Etiopien har gett mig många nya erfarenheter, vänner, insikter och jag har givetvis också lärt mig uppskatta allt det jag har här hemma mer. Då är det egentligen inte i huvudsak de materiella sakerna som snabbt internet, skön säng, ständig vattentillgång osv utan det är i huvudsak friheten. Friheten att resa, friheten att snabbt kunna spara ihop pengar till saker och ting, friheten att bosätta mig var helst jag vill osv.
Människor i Etiopien tycktes inte just ha någonting emot att leva i Etiopien men de vill ändå få möjligheten att flytta utomlands under en tid för att tjäna ihop tillräckligt mycket pengar för att man ska kunna flytta hem igen och sedan leva ett bra liv nere i Etiopien.
Medelinkomsten i Etiopien är som sagt 120USD i månaden vilket motsvarar drygt 2000birr som den lokala valutan kallas. Vill man då hyra något större än bara ett rum så äts 1000birr upp bara där och hur ska man ha pengar att inreda lägenheten? Bara en våningssäng (som jag köpte till min fadderfamilj) kostade efter lång och enträgen förhandling 1950birr. En vanlig madrass kostar 400birr osv.. Mycket märkligt!
Hos en hjälptagarfamilj såg jag en affisch med en intressant text som jag försöker bära med mig i tankarna nu.
Översatt till svenska borde det bli typ "Lycka är att inte bry sig för mycket om vad andra människor har" och denna affisch hängde i ett hem för fyra bestående av två rum med väldigt lite möbler. Inget kök, ingen toalett.
Kan man glädjas åt lite har man mycket att glädjas åt sägs det.
Hur som helst. Jag är mycket tacksam över att jag fick möjlighet att fara till Etiopien för att få möta alla människor jag mött, se alla saker jag sett osv. Jag har lovat min fadderfamilj och personalen för hjälp till liv international att jag ska komma tillbaka igen snart och ett löfte är ett löfte så visst tänker jag resa tillbaks! Till nästa gång har jag dock bestämt att jag ska kunna kommunicera med folk utan tolk på det lokala språket Amarinja, kanske allra mest för att jag vill kunna prata med min fadderfamilj.
Tack för den här gången Etiopien, vi ses snart igen!
Är det inte sjukt att medelinkomsten i den tredje snabbast växande ekonomin i världen bara har 120USD och 400USD för övre medelklassen i huvudstaden i månaden?
Ja men det är väl billigt att leva där kanske ni då tänker. Nej, faktiskt inte så där superbilligt. Ett rum kan man väl hyra för ca 40USD i månaden (utan eget kök/WC) men vill man hyra en lägenhet eller ett hus så bränns genast hela månadslönen och vad ska man då leva av? Maten är dessutom i mitt tycke förvånansvärt dyr om man ser priset i relation till månadslönerna.
Etiopien är ett intressant land som har mycket goda förutsättningar att resa sig ur fattigdom. Landet har ett behagligt klimat året runt (med undantag för regnperioden då kanske), relativt låg kriminalitet, väldigt låg risk för sjukdomar som exempelvis Malaria, inte lika mycket problem med HIV/AIDS som många andra afrikanska länder på ungefär samma breddgrad, inga otäcka ormar/spindlar osv. Ändå möts jag av extrem fattigdom, HIV/AIDS-smittade vuxna och barn, vattenbrist, icke fungerande elektricitet (strömavbrotten drabbar hela stan med jämna mellanrum) och därtill en väldigt förorenad luft som gör att slemhinnorna i min näsa spricker när jag varit inne i stan i mer än någon enstaka timme.
Min månadslånga resa i Etiopien har gett mig många nya erfarenheter, vänner, insikter och jag har givetvis också lärt mig uppskatta allt det jag har här hemma mer. Då är det egentligen inte i huvudsak de materiella sakerna som snabbt internet, skön säng, ständig vattentillgång osv utan det är i huvudsak friheten. Friheten att resa, friheten att snabbt kunna spara ihop pengar till saker och ting, friheten att bosätta mig var helst jag vill osv.
Människor i Etiopien tycktes inte just ha någonting emot att leva i Etiopien men de vill ändå få möjligheten att flytta utomlands under en tid för att tjäna ihop tillräckligt mycket pengar för att man ska kunna flytta hem igen och sedan leva ett bra liv nere i Etiopien.
Medelinkomsten i Etiopien är som sagt 120USD i månaden vilket motsvarar drygt 2000birr som den lokala valutan kallas. Vill man då hyra något större än bara ett rum så äts 1000birr upp bara där och hur ska man ha pengar att inreda lägenheten? Bara en våningssäng (som jag köpte till min fadderfamilj) kostade efter lång och enträgen förhandling 1950birr. En vanlig madrass kostar 400birr osv.. Mycket märkligt!
Hos en hjälptagarfamilj såg jag en affisch med en intressant text som jag försöker bära med mig i tankarna nu.
Översatt till svenska borde det bli typ "Lycka är att inte bry sig för mycket om vad andra människor har" och denna affisch hängde i ett hem för fyra bestående av två rum med väldigt lite möbler. Inget kök, ingen toalett.
Kan man glädjas åt lite har man mycket att glädjas åt sägs det.
Hur som helst. Jag är mycket tacksam över att jag fick möjlighet att fara till Etiopien för att få möta alla människor jag mött, se alla saker jag sett osv. Jag har lovat min fadderfamilj och personalen för hjälp till liv international att jag ska komma tillbaka igen snart och ett löfte är ett löfte så visst tänker jag resa tillbaks! Till nästa gång har jag dock bestämt att jag ska kunna kommunicera med folk utan tolk på det lokala språket Amarinja, kanske allra mest för att jag vill kunna prata med min fadderfamilj.
Tack för den här gången Etiopien, vi ses snart igen!
 |
| Död mula låg på trottoaren i stan. Folk gick bara förbi utan att notera vad det var |
 |
| Sängen fyller sin funktion. :) |
 |
| Sängen på plats! Trött Sandra, glad fadderfamilj. |
 |
| Timkat - kristen högtid |
 |
| Blev fastknuten vid min värdinna för att jag inte skulle komma bort. Timkat besöktes av tusentals människor. |
 |
| Timkat påverkade även trafiken. Här ber och dansar folk mitt på vägen. |
 |
| Gathund gnager på ko/oxben |
 |
| 2årig pojke tvättar flitigt |
 |
| Ett hus för fyra |
 |
| Fin utsikt. |
 |
| Kille som inte räds för att falla ner för branten (ca 20-30m) |
 |
| Dessa tjejer kom in till mig lite då och då. Just här ville inte lilltjejen bli pussad. |
 |
| Ska man fixa kaffe som kille så ska man tydligen ha klänning också. :P |
 |
| Fick håret flätat |
 |
| Påhälsning på rummet. :) |
 |
| Tyngdlyftning (eukalyptusgren med två sementhinkar i vardera ände) |
 |
| Fin betesmark för fåren |
 |
| Där skulle inte jag vilja bo under regnperioden |
