Sveket är det (c)entrala

Nu är det klart. Socialdemokraterna som haft majoritet i Arboga i så mycket som 92 år får fortsätta i ytterligare fyra år och det med vänsterpartiet, omsorgspartiet och centerpartiet vid sin barm. 

Ni må tro att det svider med tanke på att vi i årets val gick ut som samlad allians och med samlat material (som för övrigt jag tog på mig att ta fram). Valresultatet i Arboga lyder som följer: 

Socialdemokraterna 16 + Vänsterpartiet 3 = 19

Moderaterna 9 + Folkpartiet 4 + Kristdemokraterna 2 + Centerpartiet 2 = 17

Miljöpartiet 2, Omsorgspartiet 1, Sverigedemokraterna 2

Hade Miljöpartiet och Omsorgspartiet valt att samarbeta med alliansen hade således vi fått 20 mandat och nuvarande majoritet 19 mandat. 

Men hörneni, vad händer? Magkänslan sa mig att MP nog skulle välja att samarbeta med oss. Efter att jag talat med OP så kändes det också som att de skulle kunna gå över förutsatt att vi fick med oss MP. MEN! Då väljer C, som valt att marknadsföra sig tillsammans med oss andra allianspartier, att byta sida! 

Givetvis ser jag detta som ett enormt svek mot oss andra partier då vi alla har talat om vikten av att vara ett tydligt alternativ till den röda majoriteten men det största sveket, det mest (c)entrala sveket, det är mot väljarna. 

Väljare som röstat på C på grund av vissa sakfrågor men samtidigt också i hopp om majoritetsskifte i Arboga. Ett majoritetsskifte som är absolut nödvändigt! 

Centern i Kungsör fick betala ett högt pris för att svika väljarna 2006. Jag tror inte att prislappen kommer se annorlunda ut för centern i Arboga vi går till valurnorna nästa gång. 

Jag trodde vi var ett lag men jag hade tydligen väldigt, väldigt fel.  

It's not over til it's over, it's not over til we make it right. 

När ska den tröttsamma retoriken ta slut?

Inte kan det bara vara jag som stört mig på retoriken från oppositionen? "De kommer göra så här och det är dåligt!", "De har gjort så här och det är dåligt!". Att retoriskt sätt använda sig av exempel som pekar på en tydlig skillnad mellan de olika alternativen är en sak, men att bara tala om vad motparten gjort, gör eller kommer att göra fel enligt en själv, det är bara korkat! Det är lite som att engagera sig i en antikrigsorganisation istället för en fredsorganisation. Så länge fokus ligger på vad man inte vill ha, vad som är dåligt, så får man inte heller det man vill ha. 

Kanske kan man tänka sig att den rödgröna röran skulle agerat annorlunda i majoritetsställning? Ja, jag vet ju inget om hur V och MP skulle agera men S skulle väl likt 2006 tala mer om alliansens politik än sin egen. Minns ni materialet man använde då? När jag fick se det så hade jag precis gått med i Kristdemokraterna (våren 2006) och blev givetvis riktigt irriterad även då. Kampanjidén var enkel: Rött är bra, blått är dåligt. Detta gestaltades framför allt med bilder, först en bild med människor klädda i blått som såg ledsna ut och sen en på människor i rött som såg glada ut. Simpelt, men ack så tröttsamt! 

Anledningen till att jag kom att tänka på detta nu var främst för att man lägger väldigt mycket krut på sidan  "Alliansfritt Sverige" som uppdateras väldigt regelbundet, både själva sidan och deras twitterkonto. Tittar man istället på sidan "Rödgrön" under fliken "Nyheter" så ser vi att den sidan inte uppdaterats sedan den 17 september. På förstasidan finns det dock en bild med texten "Kampen mot intolerans, främlingsfientlighet och ojämlikhet har bara börjat. Vi ses snart igen!". Ska vi tolka det som att de kommer dra sig tillbaks för att återigen granska alliansen mer än vad de granskar sig själva och därefter återkomma med nya anklagelser istället för egna planer? 

Bara en tanke.. 


(Jag är för övrigt medveten om att jag gör precis samma retoriska tabbe i och med detta. Tack och lov för ofullkomlighetsprincipen!)

Vad är det för fel med att vara inneboende?

"Ungdomar vill flytta hemifrån, inte hem till någon annan!" har jag fått höra alldeles för många gånger från representanter från den rödgröna röran då vi talat om vårt förslag att man ska få hyra ut upp till hälften av sin bostad skattefritt. I en debatt på Mälardalens Högskola ställde socialdemokraten Anna Wallén frågan (i ungefärliga drag): "Vilka av er här inne skulle vilja flytta hem till någon rik gammal dam istället för att flytta in i en egen bostad?" till åhörarna. Responsen från dem var aningens sval. När jag sedan fick ordet fick jag möjlighet att ställa ytterligare en fråga till publiken. "Vilka av er här inne skulle vilja bo i en lägenhet som är större än 50kvm, som kostar er 1500kr i månaden och som ligger 5min från skolan?" Här blev responsen från publiken (som förvisso var väldigt liten) aningen bättre. Det är nämligen så jag själv bor! 

Visst, jag är inneboende. Jag bor i en del av ett äldre pars hem, men jag har egen ingång, eget kök, dusch och toalett. Enda skillnaden mellan den här lägenheten och en studentbostad är egentligen att denna är större, billigare och att jag istället för att ha massa grannar som väsnas nätterna i ända ibland kan höra att mina hyresvärdar spolar i kranarna på övervåningen. 

"Det där är ju bara en ursäkt för att ni ska slippa satsa pengar på nybyggnation, vi vill minsann renovera miljonprogrammen till attraktiva studentbostäder!" kan man då få till svar, framför allt från MP. 

Först och främst ställer jag mig en smula fundersam till att "attraktiva studentbostäder" och "miljonprogram" förekommer i samma mening men i förlängningen tänker jag snarare, varför skulle detta vara antingen eller? Nu tror iofs inte jag att studenter skulle vallfärda till miljonprogrammen även om de nu innehöll attraktiva studentbostäder då man oftast vill bo i nära anslutning till skolan och centrum, men inte säger väl vi att man INTE ska bygga fler studentbostäder? 

Vad vi talar om här är något extra, något som minskar den akuta bostadsbristen och dessutom också om en ökad valfrihet när det gäller boendeformer. Att göra det skattefritt att hyra ut upp till hälften av sin privatbostad skulle enligt Stockholms Handelskammare skapa 55 000 nya bostäder bara i Stockholm och det kostar egentligen inte staten någonting.

Nej, retoriken att det skulle vara dåligt att vara inneboende och att det är en felprioritering av oss att satsa på detta, den kastar jag rätt ner i soptunnan. Jag tycker det är fantastiskt bra att bo som inneboende och tycker definitivt att det borde bli lättare och framför allt mer attraktivt att hyra ut delar av sin bostad så att andra studenter ska kunna få samma möjlighet som jag. 

Här kommer några bilder från min lägenhet. Ser det inte hemskt ut så säg? 

Kan en Kristdemokrat bära nätstrumpor?

Kristdemokratiska ungdomsförbundet har efter årets katastrofval tillsatt en kriskommission som idag presenterat sin rapport som ni hittar här.

I rapporten diskuteras bland annat Kristdemokraternas roll i Alliansen, något som vi också diskuterade på KDU:s senaste ordföranderåd. I rapporten kan vi exempelvis läsa följande "Det finns en risk att Kristdemokraterna i sin iver att komma överens komprommisar bort viktiga inslag i politiken och låter de andra partierna få alltför stort inflytande". Amitore Fanfani sägs ha sagt att "en koalition är ett resonemangsäktenskap med kalkykerad risk", något jag inte ifrågasätter alls. Visst har allainssamarbetet gett upphov till en vinst för borgerlighetens Sverige men samtidigt en förlust för de mindre allianspartierna. Årets val har i mångt och mycket handlat om vem vi vill ha som stadsminister och därmed har också valet fokuserat mer på just socialdemokraterna och moderaterna vilket givetvis inte gynnat de övriga partierna. Viljan att tillhöra det vinnande laget har självklart också märkts av. För är det inte märkligt att KD, efter fenomenala omdömen efter skoldebatter, ändå hamnar på mellan 1 och 3 procent i skolvalen?

På DN.se kan ni också läsa en sammanfattande artikel om kommissionens rapport med rubriken "Fördomar om KD skrämmer" - och nog finns det fördomar alltid! 

Ett ganska underhållande exempel på detta var när jag under vallrörelsens slutskede vid en kampanj på Mälardalens Högskola i Västerås blev granskad från topp till tå av MUF:s ordförande i Västmanland, Caroline Högström, som sedan sa något i stil med: "Jag tycker det känns så konstigt att se en kristdemokrat i nätstrumpor!" 

Vad är dagens kristdemokrater för ena egentligen? Medlemmarna har till stor del bytts ut, politiken har även den utvecklats oerhört, så pass mycket att jag vill hävda att Kristdemokraterna är Sveriges enda riktiga frihetsparti (trots att vi för den skull inte kallar oss liberala), men fördomarna består. 

Faktum är att dagens Kristdemokrater utgörs av en salig blandning människor, unga som gamla, kvinnor som män, heterosexuella som homosexuella, svenskfödda som utlandsfödda, nätstrumpsbärande som icke nätstrumpsbärande, hårdrockare som pop-lapare osv. 

Vi har mycket att jobba på fram till nästa val. Vi måste framför allt bli bättre på att  kommunicera vår politik på ett konkret och slagkraftigt sätt. Givetvis måste vi också lägga mycket energi på att försöka tvätta bort de fördomar som fortfarande finns om partiet. För att göra detta föreslår kommissionen att vi ska tillsätta en sk. fördomsgrupp vilkens uppgift skulle vara att analysera och återkomma med förslag rörande politikens innehåll och kommunikation i syfte att riva barriärer och fördomar mot partiet. Kristdemokraterna har, som jag sagt under hela valrörelsen, en politik för hela människan under hela hennes tid och det måste vi få ut till resten av Sveriges befolkning. 

One size fits all?

Debatten kring skolan och sk. elitklasser har varit relativt omfattande, i alla fall för oss ungdomsförbund i årets valrörelse. Hur funkar det då, är alla människor lika begåvade när det kommer till teoretiska ämnen? Lämpar sig samma krav på samma elever? Givetvis inte!
Under dagens föreläsning i psykologi C som i huvudsak handlade om variansanalys togs detta upp som ett statistiskt räkneexempel på en tidigare genomförd studie. En studie som visade att mindre begåvade elever som möts av väldigt hårda krav i skolan tenderar att prestera sämre än om kraven på dem blir något lägre. Med krav menar jag alltså inte kunskapskrav som sådana utan snarare saker som arbetstempo och dylikt.

Vad man vidare fann i studien var att begåvade elever tenderade att få sämre betyg om kraven på dem var låga. De tenderade alltså då att anse studiemiljön som otillfredsställande och det ledde ofta också till skolk. Om kraven på dem istället var högre blev deras studieresultat också bättre.

Detta är bara ett konkret exempel på att alla människor är olika och att utbildning således bör individanpassas mer för att alla elever ska kunna uppnå bästa möjliga resultat. Ska det vara så svårt?

Nobellpriset i ekonomi till arbetslöshetsteori

..och denna med en föga förvånande slutsats.

På privataaffarer.se kan vi läsa motiveringen som lyder som följer:

"Pristagarnas modeller hjälper oss att förstå hur arbetslöshet, lediga jobb och löner påverkas av regelverk och ekonomisk politik. Det kan gälla ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen eller reglerna kring nyrekrytering och uppsägning av arbetskraft. En slutsats är att en mer generös ersättning vid arbetslöshet leder till högre arbetslöshet och längre söktider"

På SvD.se kan vi vidare läsa:

TT: En av deras slutsatser är att högre a-kassa ger högre arbetslöshet. Är inte det ett politiskt ställningstagande?

- Det är en slutsats som inte bara kommer från teori utan också från empirisk forskning. 

Är det någon som blir förvånad över detta, egentligen? Argumentet "Man tar ju inte ett jobb som ger mindre pengar än A-kassan" är det nog inte bara jag som fått höra av någon i min närhet som står utan arbete.

Självklart är det så att det måste finnas en motivationskälla till att bli självförsörjande, en arbetslinje och inte en bidragslinje. Självklart ska vi ha ett bra skyddsnät för människor som står utan jobb, men det skyddsnätet ska vara lagom spänt så att man snabbt kan studsa upp och ut i arbetslivet igen, inte slappt så det övergår till en hängmatta.

Jag hade för övrigt tänkt skriva om just detta i min C-uppsats i psykologi. Tur att jag tillslut valde ett annat ämne med tanke på att min hypotes annars skulle ha varit bekräftad redan innan jag påbörjat skrivandet. :)

På aftonbladets hemsida kan ni se ett videoklipp som handlar om årets nobellpristagare. Klicka här för att ta er dit.

Yngst i fulllmäktige

Yngst i fullmäktige och Arbogas mest kryssade kvinna (spöade kommunfullmäktiges ordförande med ett ynka kryss) och visst känns det bra. Speciellt med tanke på att jag år 2006 var ett ynka kryss ifrån att bli inkryssad. Att fyra år senare bli placerad först på listan och dessutom få 24,28% procent av partiets röster känns givetvis som en revansch i sig. 

Visst känns det roligt att vara yngst i fullmäktige på ett sätt men samtidigt tråkigt att andra partier inte vågat satsa ungt i årets kommunval. Den näst yngsta representanten i kommunfullmäktige är vad jag förstår Moderaten Peter Wahlström som är 19år äldre än jag själv. Apropå 19 så fanns det faktiskt en väldigt stark 19årig kandidat som kandiderade för socialdemokraterna här i stan, Martin Andersson. Martin blev Arbogas näst mest kryssade kandidat (efter kommunalrådet och hans partikollega Olle Ytterberg) men fick trots det inte möjlighet att ta plats i fullmäktige. Det är ju inte utan att man funderar över varför en ung kille som är oerhört drivande blir 

placerad på plats nummer 20 och inte högre.

De här två bilderna visar iaf att KD i Arboga inte är rädda för förnyelse. Jag är glad och tacksam för att jag fick förtroendet att toppa vår lista till KF men givetvis också över att jag dessutom kan se mig som folkvald. Tack och tack!