Man kunde tänka sig att ett nytt lag kvalificerade sig, ett rödgrönt lag fyllt med stora förhoppningar. Man har försökt kopiera mästarnas försäsongsträning, men ännu utan andra resultat än att oddsen försämras dramatiskt. Det har varit svårartade bråk innan man kommit överens om laguppställningen. Lagledaren ville stänga av några spelare som prompt ville springa till vänster om den vänstra sidlinjen, det vill säga utanför planen, men ägarna tvingade henne att ta in dem i laget. I laget finns många stabila bänknötare. Väl inspelade i systemet men möjligen i avsaknad av kreativitet. Mer som trupper på formationsuppvisning än ett fotbollslag. Ett problem för lagledningen är att det bara finns vänsteryttrar till förfogande. Miljöpartisterna som tidigare var allroundspelare har omskolats. Hela mittfältet lämnas öppet för motståndarna. Ett annat problem är att det rödgröna laget helt underkänner idén med ett försvar…I straffområdet saknar dom helt genomtänkt linje. Vänsteryttern Ohly vill bilda mur så snart chansen yppar sig. Många, ja faktiskt alla, är specialister på fasta – man kan faktiskt tala om permanenta situationer. Den finns en viss osäkerhet i laget. Man måste hela tiden bevaka – inte bara motståndarna – utan också de egna för att undvika ständiga självmål. En styrka hos laget är att man förfinat filmningar närmast till fulländning. Man kastar sig teatraliskt i gräset och skriker hjärtskärande ”nedrustning av välfärden”, ”högerregering”, ”orättvisa” eller ”stupstock” och hoppas domaren ska döma till deras fördel. De miljöpartistiska och vänsterpartistiska spelarna har en egenhet som är besvärande. Det är att de går hem i halvtid. De har generell matchtidsförkortning. Och vill att det ska gälla alla. Vänner, Jag tycker att vi ger dem alla inte bara förkortning av arbetstiden. Vi ger dom helt ledigt. För nu när vi har sett deras spelidé och laguppställning…visst känns det som öppet mål?
Väl talat Göran, väl talat!
