Förra torsdagen hade jag förmånen att få delta vid ett informationspass om ICA-projektet "Vi kan mer" på Aros Congress Center i Västerås. Det var min kära moster Astrid från Hudiksvall som ringde mig dagen innan och berättade att Theresia skulle sjunga i Västerås och att hon varit i kontakt med Pär Johansson (grundare av glada hudik teatern) och sett till så jag skulle komma in. Jag fick möjlighet att träffa Theresia en stund innan det hela drog igång vilket var väldigt kul med tanke på att vi ses extremt sällan. Jag är så glad att hon fått den här chansen att åka runt i hela landet och uppträda, det får verkligen hela henne att lysa upp som en riktigt stjärna! Vi hann tala om hennes uppträdande i melodifestivalen, om hur häftigt hon tycker det är att få åka runt och uppträda samt om hennes sjukdom (schizofreni) som såklart är väldigt jobbig att handskas med. Theresia måste sedan springa iväg och göra sig i ordning för sitt framträdande och det har blivit hög tid för mig att ta plats inne i kongressalen.
Det hela drar igång och representanter från ICA berättar om projektet "Vi kan mer" som handlar om att ICA under de närmaste tre åren kommer anställa mellan 500 och 1000 personer med någon typ av funktionsnedsättning. När Pär sedan tar över förmedlar han på ett mycket lättsamt sett sin absolut grundläggande ideologiska ståndpunkt "Att bli sedd, älskad och tagen i anspråk är en mänsklig rättighet". Pär tar sedan en paus i sitt berättande för att släppa in Theresia som framför Elvislåten "Always on my mind". Jag börjar gråta, gråta glädjetårar för att Theresia sjunger så vackert, för att hon tillsammans med så många andra fått chansen att uppfylla sina drömmar, för att det finns människor faktiskt förstår att alla människor är precis lika mycket värda oavsett hudfärg, kromosomantal, diagnos eller annat. När sången är slut reser sig hela publiken och klappar händerna, Theresia blir rörd. När hela passet var slut fick jag tillfälle att ge Theresia en stor kram och berätta för henne hur fantastiskt bra hon var, men det visste hon förstås redan. Men, inte kan man väl ge någon för mycket uppmuntran?
Jag är väldigt glad att jag fick möjlighet att ta del av all information och skönsång och jag hoppas att Pär Johanssons budskap kommer sprida sig som en löpeld över världen. Alla människor har rätt att bli sedda, älskade och tagna i anspråk!
Tack!






